Nu på senaste tiden hör jag och ser mer folk som ska eller har börjat gå på någon av alla dieter.
Jag har en liten fundering... Varför utsätta sig själv både fysiskt och psykiskt för detta vansinne?

Visst, man blir smal av det... På kort tid. Men vad blir skadorna? Man blir svag framför allt! För vad är det första som försvinner när man slutar äta? Jo det är musklerna, inte fettet. Facts.
Dessutom blir man trött och irriterad, man blir okoncentrerad och... Hungrig? Kan jag tänka mig. Jag själv har aldirg dietat, men jag kan föreställa mig hur hungrig man ska vara av att bara dricka måltidsersättning typ tre gånger om dagen, t ex... Som t ex Nutrilett.

En diet som blivit mer populär den senaste månaden bara(!) är soppdieten (som du kan läsa om i denna månads nummer av Lasta Fetah). Hmm tänker jag, soppa är väl rätt ok. Det är ju åtminstone mat. 
Men det finns folk som gått ner 7kg på en vecka av denna diet. Hälsosamt? Knappast.

Jag kan rent utsagt säga att jag blir irriterad på folk som ska envisas med att gå på diet efter diet. Det har ju trots allt ingen långvarig verkan. För så fort du börjar äta normalt igen går du upp igen, i fett. Musklerna måste du träna tillbaka.
Tänk på det ni alla som går på, eller vill börja gå på en diet av något slag.
Och ja, jag vet, det är bal och sommar snart, men kom igen... Ät sunt och träna istället.

Stina Larsson

Vi har väl alla fått höra historier om hur våra föräldrar gick och köpte LP-skivor för att sedan spela upp i skivspelare. Vi, däremot, har haft cd-skivor större delen av vårt liv, men nu är även de på väg att försvinna. Visst tillverkas de fortfarande – så gör även vissa LP-skivor – men jag känner väldigt få människor som fortfarande köper cd-skivor och endast någon som uppskattar LP-skivorna.


Jag tycker att musik är en del av livet, och att bara ha musiken på datorn genom Spotify är inte att uppskatta det fullt ut, enligt mig. En del av upplevelsen när man upptäcker en ny låt är att köpa hem skivan, kunna sitta och bläddra i häftet som följer med och att bara kunna ligga ner och njuta av musiken. Jag har övertagit (halvt om halvt med lite våld) min pappas LP och CD-spelare, och även hans skivor. Att kunna plocka fram en LP-skiva, sätta in den i spelaren och höra det där knastrandet innan musiken börjar spelas, det är känsla i en kategori för sig.

Att nutidens musik skulle vara lika bra som dåtidens, det är rent svammel. Visst finns det band som inte säljer sin själ för att skriva trallvänliga låtar om ”bitches and hoes”, men det är bara att inse att det är trenden som går just nu, låtarna har oftast ingen riktig mening eller känsla, utan är bara till för att folk ska kunna dansa på krogen.

Min första fråga till någon ny människa är oftast; ”gillar du Bruce Springsteen? Inte det, nej. Mark Knopfler? Nehepp.” Visserligen håller Springsteen och Knopfler fortfarande på med sin musik, men hur uppskattade är dem för folk som inte redan är deras fans? Det är som om det skulle vara pinsamt att lyssna på något annat än det som spelas på MTV just nu. Löjligt. Istället för variation spelas Lady Gaga, Beyoncé med flera om och om igen. Jag ska inte säga att jag inte gillar sådan musik också, men, även om jag inte har upplevt 60- 70- och 80-talet själv, så var det bättre förr.



Emma Rindelöv

Få har väl missat när Mr T promotar World of Warcraft i reklamen som gick konstant på tv för några månader sedan. Jamen det är ju skitbra, försök snärja in fler människor in i spelets värld. Att man blir beroende av att spela, det är väl ganska självklart om man gör det nog ofta. Det blir en rutin, och sedan känner man suget och då är man fast. Vissa har som argument när de spelar; ”men titta på …. (något random namn som ingen som inte är insatt i spelet fattar vem det är), han tjänar si och så många miljoner per år, bara på att spela WoW!” Visst, det finns några elitspelare, men hur många av de miljoner människor som spelar, kommer upp till toppen och till pengarna? Jag skulle svara - inte så stor procenthalt. Visst kan man ju spela för att det är kul, men när man blir beroende av spelet, att springa omkring och döda bossar, då kanske det är dags att avvänja sig? För att komma upp till toppen måste du i princip spela non-stop. Och det är nog dags att inse, bara för att några få människor får betalt så betyder det inte att du får det. Kanske dags att ge upp? Jag måste säga att jag är grymt less på WoW, många i min omgivning spelar det och jag blir bara ännu mer anti spelet ju fler jag ser som spelar det.


Vissa kanske spelar för att gömma sina känslor, för att slippa ta itu med det riktiga livet. Men det fungerar ju inte i längden. Visst kan man sitta inomhus och ruttna, och endast lämna datorn för att sova och äta, men hur roligt liv är det? Mitt tips till er som spelar WoW, Tibia eller något annat spel – försöka att avvänja er, okej?



Emma Rindelöv