Vi har väl alla fått höra historier om hur våra föräldrar gick och köpte LP-skivor för att sedan spela upp i skivspelare. Vi, däremot, har haft cd-skivor större delen av vårt liv, men nu är även de på väg att försvinna. Visst tillverkas de fortfarande – så gör även vissa LP-skivor – men jag känner väldigt få människor som fortfarande köper cd-skivor och endast någon som uppskattar LP-skivorna.


Jag tycker att musik är en del av livet, och att bara ha musiken på datorn genom Spotify är inte att uppskatta det fullt ut, enligt mig. En del av upplevelsen när man upptäcker en ny låt är att köpa hem skivan, kunna sitta och bläddra i häftet som följer med och att bara kunna ligga ner och njuta av musiken. Jag har övertagit (halvt om halvt med lite våld) min pappas LP och CD-spelare, och även hans skivor. Att kunna plocka fram en LP-skiva, sätta in den i spelaren och höra det där knastrandet innan musiken börjar spelas, det är känsla i en kategori för sig.

Att nutidens musik skulle vara lika bra som dåtidens, det är rent svammel. Visst finns det band som inte säljer sin själ för att skriva trallvänliga låtar om ”bitches and hoes”, men det är bara att inse att det är trenden som går just nu, låtarna har oftast ingen riktig mening eller känsla, utan är bara till för att folk ska kunna dansa på krogen.

Min första fråga till någon ny människa är oftast; ”gillar du Bruce Springsteen? Inte det, nej. Mark Knopfler? Nehepp.” Visserligen håller Springsteen och Knopfler fortfarande på med sin musik, men hur uppskattade är dem för folk som inte redan är deras fans? Det är som om det skulle vara pinsamt att lyssna på något annat än det som spelas på MTV just nu. Löjligt. Istället för variation spelas Lady Gaga, Beyoncé med flera om och om igen. Jag ska inte säga att jag inte gillar sådan musik också, men, även om jag inte har upplevt 60- 70- och 80-talet själv, så var det bättre förr.



Emma Rindelöv