Lovet, Vad gjorde ni? Jag sysselsatte mig med att åka på läger i Skellefteå. Jag hade en underbar helg med många mysiga lägerkvällar och så vidare. Det var ett stort läger som kallas Mittpunkt med ca 300 anmälda. När vi anmälde oss så fick vi alla välja våra egna spår att gå efter och hörnor som var en gång på alla fyra dagar. Jag valde spår 1, det var körsång. Spåren fick vi ha en gång varje dag, och sista dagen fick vi uppträda med vår kör. Vi fick välja 2 hörnor en för torsdagen och en för fredagen. Jag valde Salsadans på torsdag och att spela rockmusik på fredagen. Det var bara några exempel om vad som fanns att välja mellan. Vi träffade många nya vänner och hade trevligt med sång, dans och skratt. Men sen finns det också många som lätt kan bli irriterade över småsaker på grund av den dåliga sömnen. Vi sov på Anderstorpskolan i klassrummen och jag och en kompis bestämde att vi skulle dela på en madrass. Ni vet sådana tjocka madrasser som blir som en säng nästan när man blåst upp den. Hon hade ingen bredare än en 90:s så vi var tvungen att dela på den. Vi kommer fram och blåser upp den och gjorde allt färdigt, bäddade och vi la oss ner för att sova. Men vad händer? Jo vi vaknar upp på golvet båda döda i ryggen och helt slut. Madrassen hade fått ett hål och pyst ut luft hela natten, det *ironiskt* bästa med det hela är väl att min kompis har varit med om en olycka och skadat ryggen. Så hon hade problem att ta sig upp därifrån. Vi satte igång madrasspumpen så att det kom in lite luft i den så att hon kunde ta sig upp. På dagen tog vi en promenad till Jysk och köpte en ny, en dubbelmadrass den här gången. När vi kom tillbaks till rummet satte vi igång den och när den var uppblåst la vi oss och vila innan vi skulle gå till våra hörnor. För att citera mina ord ”Jag har dött av sömnbrist och hamnat i himmelriket.”

Vad är det med dessa luftmadrasser? Men jag är glad att det fanns en ny på Jysk, och dessutom att det inte var så himla långt till Jysk även om det kändes som det just då.

Johanna

Saknad av någon död

När någon i ens familj dör hur reagerar man då?
Självklart tar alla det olika beroende på hur nära man står personen i fråga.
Hade min mamma, pappa eller bror dött vet jag inte vart jag skulle ha tagit vägen hur skulle man orka stå upp?
Men när ens far/morföräldrar avlider hur reagerar man då egentligen?
Vad är egentligen det jobbigaste med att mista någon som står en nära?

Det jobbigaste tror jag är att just inse!

Att inse att människan är död,
att inse att du aldrig mer kommer träffa människan,
att du aldrig mer kommer få prata och skratta tillsammans med den
att du inte kommer kunna få den varma och kärleksfyllda kramen

Men hur inser man, hur får ska man kunna förstå just allt detta?

Jag tror att en sak som får en att förstå är att få höra av andra hur dom känner och mår, jag tror att det är viktigt att sörja någons bortgång tillsammans med andra som känner likadant. Men när just detta inträffar att man förlorar någon som står en närma så är det inte så lätt att förstå att det är viktigt att tala ut om det.

 Ni känner kanske nu att all text flyter ihop, men det känns ändå helt okej, meningen med texten är inte att ni ska kunna sära på allt. Meningen är att inse.

/Nathalie Blom

Vad gör man när något är fel och ingen gör något åt det, ingen hjälper till?

Fel, fel, fel. Innan sommarlovet blev jag chockad när jag såg betygspappret. Jag hade fått streck i idrott. Vad gör man då? Jag kollade upp om jag hade gjort allt jag var tvungen att göra, och om närvaron var okej. Det enda problemet var, jag hade gjort allt och närvaron var bättre än en kompis som hade G. Vad gör man då? Jag gick till läraren och frågade honom om det var något fel. Han tittade efter och såg att jag inte hade lämnat in det sista arbetet och det var det som var problemet. Jag hade skickat in mitt arbete på hans mail dagen då det skulle vara inne. Men han hade inte fått det. Jag tänkte att det var okej, jag kunde ju alltid skicka det igen. Jag åkte hem och skickade in det igen till samma adress, och jag lämnade in det och förde över ansvaret på läraren så att jag kunde gå på lov. När jag kom tillbaks till skolan stod det kvar ett streck, jag gick till läraren och kollade om det inte hade fungerat eller något. Han sa bara att han inte visste och att han inte hade fått det arbetet. Jag blev sur, han hade inte gjort ett enda piss. Jag gick till rektorn och klagade och fick i uppgift att skicka in arbetet till hennes adress. Jag gjorde det och väntade på svar. Väntade i en vecka som blev en månad. Inget svar. Ingen sköter sitt arbete på skolan och jag gick till min handledare som började göra något. Han tog tag i det hela och det var skönt. Vem annars hade gjort något på den här skolan? INGEN! Det värsta med det hela var att jag inte hade fått någon varning. Ingen varning om  streck.

Johanna Karlsson