Saknad av någon död

När någon i ens familj dör hur reagerar man då?
Självklart tar alla det olika beroende på hur nära man står personen i fråga.
Hade min mamma, pappa eller bror dött vet jag inte vart jag skulle ha tagit vägen hur skulle man orka stå upp?
Men när ens far/morföräldrar avlider hur reagerar man då egentligen?
Vad är egentligen det jobbigaste med att mista någon som står en nära?

Det jobbigaste tror jag är att just inse!

Att inse att människan är död,
att inse att du aldrig mer kommer träffa människan,
att du aldrig mer kommer få prata och skratta tillsammans med den
att du inte kommer kunna få den varma och kärleksfyllda kramen

Men hur inser man, hur får ska man kunna förstå just allt detta?

Jag tror att en sak som får en att förstå är att få höra av andra hur dom känner och mår, jag tror att det är viktigt att sörja någons bortgång tillsammans med andra som känner likadant. Men när just detta inträffar att man förlorar någon som står en närma så är det inte så lätt att förstå att det är viktigt att tala ut om det.

 Ni känner kanske nu att all text flyter ihop, men det känns ändå helt okej, meningen med texten är inte att ni ska kunna sära på allt. Meningen är att inse.

/Nathalie Blom