Någon annan än jag som har fått åldersnojja? Man blir bara äldre och äldre och det lär inte stoppas tills man dör, men en av de stora åldrarna man väntat på i hela sitt liv är 18 år, då man blir vuxen, man tar det stora steget till verkligheten. Jag säger grattis till alla som fyller arton nu. Men själv har jag lite åldersnojja, jag fyller år i Juli men ändå så känner jag att jag inte vill bli äldre inte riktigt ännu, visst jag kan ta körkortet och göra allt det roliga man får göra när man är arton men jag vill inte ha ansvar. Ge mig inte en massa ansvar för jag vet inte om jag klarar av det, jag vill vara barn så länge som det går, och det är väl i några månader sen fyller jag den ålder man drömt om sen man var liten, jag ville verkligen bli vuxen så att jag fick göra som jag ville.

Det är inte bara det att man får at körkort, man får tatuera sig vilket är riktigt populärt just nu. Många på skolan har tatuerat sig tillsammans med deras artonårsdag. Nje, men nu vill jag bara INTE ta steget över till vuxenvärlden. Kan man inte bara få körkort och gå på krogen utan att bli gammal. Man ska inte ha åldernojja när man fyller arton, den ska inte komma förrän om 22 år. Vi är inte gammla ännu, men vi får ta mer ansvar och vi blir klassade som vuxna, vi får betala mer när vi ska in på en nöjespark eller bara ta bussen.

Vi lär ju inte heller förändras mycket bara för att vi blir äldre, eller? Gör man det? De flesta som jag känner har inte förändras bara för att det tagit steget över. Men men vad vet man. Jag försöker bara se saken positivt men ändå så kommer jag bara till den delen där man måste ta ansvar, där man måste vara vuxen och det finns inte tid för att leka och det finns inte tid för att få vara barn.

Jag tror dessutom att vi som ungdomar har förkastat våran barndom med att försöka vara "coola" där det var löjligt att vara barnslig och man trodde att man var vuxen om man bara satt och stirrade upp i taket. Men det är så världen ser ut, går det att ändra? Går det att ändra på barnen så att de får leva som barn så länge de är det. Det gjorde inte jag och jag ångrar det.

Nu fyller vi arton och ger våran barndom till det förflutna, men det betyder inte att man inte kan vara barnslig för det.
Men nu ser vi inte tillbaks och hoppas att framtiden blir bra. 

Bloggning

En blogg, en sida på Internet där folk delar med sig till allmänheten om vad dem ätit till frukost, hur många gånger dem byter sockar, hur många latte dem druckit idag, hur länge dem har legat i solariet eller vad som står på deras att-göra-lista och så vidare, och så vidare... Ni vet vad jag pratar om, antingen har ni en själv eller så läser ni minst tre.

Okej, först kan jag ju börja med att erkänna att jag själv läser en hel del bloggar varje dag, it's a drug! Men vars dök alla bloggar upp ifrån mitt i allt? För, låt säga fyra, fem år sedan hade en vanlig svensson knappt en susning om vad en blogg var. Jag kom ihåg att jag hörde ordet på tv en gång, forskade inte mer i det, men helt plötsligt fanns dem där! Alla pratade om bloggar och varenda jäkel gick och skaffade sig en också.

Allvarligt talat så förstår jag inte grejen, nu pratar jag om de personliga bloggarna där folk skriver om sitt privatliv. Enligt mitt tyckte borde man ha ett ganska stort ego och vara riktigt säker på sin sak om man skaffar en blogg. Jag hade aldrig haft självförtroende nog att skaffa mig en, vem fan vill läsa om mig liksom? Vad är det för psyko som bryr sig om vad jag har ätit till lunch, när jag har varit på gymmet eller vilka skor jag har köpt på rea. Fast trots detta då är det ändå ganska intressant på något vis, jag VILL läsa om folk privatliv, få gotta sig lite sådär, även om jag inte gärna erkänner de.

Fast sedan förstår jag inte dem här som skaffar sig en blogg och sprider adressen till allt ifrån vänner till fiender, men sedan så uppdaterar dem ungefär en gång i halvåret, det räcker väl inte! Har man nu gjort sig besväret att skaffa en blogg så får man väl ändå lov att offra sig lite och uppdatera den i alla fall minst en gång om dagen, vad är det annars för vits? Sedan så finns det ju också dem som godkänner kommentarerna innan de publiceras, vad är det för svammel? Har jag en blogg så får jag väl tåla lite kritik också, varför sitta och bara publicera kommentarer som "söt", "ha en bra dag", "snygg" osv., det är väl inget kul. Nä, skärpning!

Även om jag inte har en egen blogg så förstår jag i alla fall en sak och det är att blogg designen måste se snygg ut. Men den tanken verkar inte ha slagit alla. En blogg borde innehålla en snygg header och en trevlig ej-irriterande-ögonstickande färg som bakgrund, jag vill inte läsa en blogg som är helt svart eller helt vit, det är inte kul!

Och till sist så har vi ju dem som inte borde ha en blogg, de som har sina bloggar lösenordsskyddade, varför?! Då kan man ju lika gärna skriva i en vanlig dagbok om ingen annan får läsa de. Då har man verkligen missförstått hela grejen med bloggning. En blogg är ju till för att alla ska kunna ta del av ens tankar och åsikter, vill jag hålla de hemliga kan jag ju lika gärna köpa en gammal hederlig bok med lås och nyckel. Rätta mig om jag har fel.

Även om jag tycker bloggar är en himla onödig och egoistisk uppfinning så måste jag trots detta ändå läsa dem, bara för att jag är så förbannat jävla nyfiken.

Hur kommer det sig att man aldrig har pengar kvar i slutet av månaden, hur mycket man än jobbar och sliter. Okej det kanske jag inte gör, men det verkar som att man jobbar och jobbar och sedan räcker pengarna ändå inte till. Varför är det så? Har det något att göra med att vi slösar alldeles för mycket pengar på onödiga saker eller har priserna stigit extremt på sista tiden?

Men vad är det då som räknas in i kategorin "onödiga" saker? Det är något som vi alla har olika uppfattningar om. Till exempel tycker inte jag att en jacka som kostar flera tusen är en onödig investering om jag vet att den kommer att användas i flera år men om det däremot är något som jag kanske använder någon enstaka gång tror jag att det skulle kännas ganska hemskt att slösa så mycket pengar. Men det är bara min teori och alla prioriterar olika så det finns egentligen inget svar på vad som är onödigt eller inte.

Men vad går pengarna till egentligen om man inte köper något dyrt?  Jag tycker att mina inköp mest består av småsaker som inte borde ha så stor betydelse på ekonomin men nä man väl börjar tänka inser man faktiskt att alla småsaker tillsammans blir en rätt stor summa som man inte lägger märke till från början och helt plötsligt har man slut på pengar. Det kanske var den där fikan en dag som helt gjorde att kontot tömdes, eller det där sminket som egentligen var helt onödigt men som kan vara bra att ha någon gång.

Nu när det dessutom verkar vara svårt att få jobb på grund av finanskrisen kommer säkert inte bara min, utan många andra människors ekonomi att få lida lite mer än vanligt.

Vad är detta? Kan någon svara mig? Thomas? Finns det en äldre Lasta Fetah-blogg? Detta måste undersökas.


/Förvirrad