Någon annan än jag som har fått åldersnojja? Man blir bara äldre och äldre och det lär inte stoppas tills man dör, men en av de stora åldrarna man väntat på i hela sitt liv är 18 år, då man blir vuxen, man tar det stora steget till verkligheten. Jag säger grattis till alla som fyller arton nu. Men själv har jag lite åldersnojja, jag fyller år i Juli men ändå så känner jag att jag inte vill bli äldre inte riktigt ännu, visst jag kan ta körkortet och göra allt det roliga man får göra när man är arton men jag vill inte ha ansvar. Ge mig inte en massa ansvar för jag vet inte om jag klarar av det, jag vill vara barn så länge som det går, och det är väl i några månader sen fyller jag den ålder man drömt om sen man var liten, jag ville verkligen bli vuxen så att jag fick göra som jag ville.

Det är inte bara det att man får at körkort, man får tatuera sig vilket är riktigt populärt just nu. Många på skolan har tatuerat sig tillsammans med deras artonårsdag. Nje, men nu vill jag bara INTE ta steget över till vuxenvärlden. Kan man inte bara få körkort och gå på krogen utan att bli gammal. Man ska inte ha åldernojja när man fyller arton, den ska inte komma förrän om 22 år. Vi är inte gammla ännu, men vi får ta mer ansvar och vi blir klassade som vuxna, vi får betala mer när vi ska in på en nöjespark eller bara ta bussen.

Vi lär ju inte heller förändras mycket bara för att vi blir äldre, eller? Gör man det? De flesta som jag känner har inte förändras bara för att det tagit steget över. Men men vad vet man. Jag försöker bara se saken positivt men ändå så kommer jag bara till den delen där man måste ta ansvar, där man måste vara vuxen och det finns inte tid för att leka och det finns inte tid för att få vara barn.

Jag tror dessutom att vi som ungdomar har förkastat våran barndom med att försöka vara "coola" där det var löjligt att vara barnslig och man trodde att man var vuxen om man bara satt och stirrade upp i taket. Men det är så världen ser ut, går det att ändra? Går det att ändra på barnen så att de får leva som barn så länge de är det. Det gjorde inte jag och jag ångrar det.

Nu fyller vi arton och ger våran barndom till det förflutna, men det betyder inte att man inte kan vara barnslig för det.
Men nu ser vi inte tillbaks och hoppas att framtiden blir bra.