Har du någon gång stött på en person med taskig attityd, någon som tar all uppmärksamhet så fort den kommer in i ett rum, en person som så fort den öppnar käften säger något för att få andra att må dåligt, en person som tror jorden kretsar runt denne, en person som får ditt huvud att kännas som bly, ditt humör och självförtroende att sjunka till botten? Du har antagligen fått en energitjuv på halsen.
Jag började fundera över dessa människor, googlade upp det och fann att det kallades energitjuvar. När jag tänker efter har jag stött på en hel del energitjuvar genom åren. Kanske har jag varit en själv. Jag har bara inte märkt vad dessa personer var för något, bara att jag blev helt slut i hela kroppen av att vistas i samma rum som dem. Jag har stött på inte bara en, utan säkert ett tiotal personer som visar detta syndrom. När jag läste om dessa energitjuvar slog det mig att de finns överallt, det kan vara en släkting, en arbetskompis eller en vän. Alla har någon sorts energitjuv i sin närhet, tragiskt men sant. Alla energitjuvar behöver inte vara öppet elaka och nedvärderande, det räcker med att de bara bryr sig om sig själva och deras eget ego.
Energitjuvar är oftast väldigt självupptagna personer, sådana som bara ser till sina egna behov och viljor. En sådan tjuv vill alltid bestämma, ifrågasätta och ha sista ordet. Energitjuvar lever på energi som skapas av att trycka ner andra personer psykiskt. Lyckade de få in en fullträff får de en kick som de njuter av, de återkommer oftast för att stjäla mer. Stöter en energitjuv plötsligt på kritik och motstånd blir de bara ännu mer elaka och arga. Man känner igen dem genom att de alltid anser sig vara och veta bättre än andra, och de har aldrig någonting positivt att berätta om andra människor. Jag kan helt klart relatera till detta, hur ofta har man inte träffat någon som bara pratat om sig själv och fått en att känna sig som luft? Hur i hela friden tänker dessa människor, skäms man inte över att bara prata om sitt eget ego? Jag skulle tycka det var pinsamt, vem vill höra om mina problem och krämpor hela tiden? När blev de plötsligt ocoolt att vara en god lyssnare?
Varför blir vissa människor så här då? Antagligen har de vart så hela sitt liv, kanske haft en taskig barndom eller alltid fått precis som de velat när de var små och sen när de blir vuxna får de en chock av att komma ut i den riktiga världen. Jag skulle vilja påstå att dessa personer har en psykisk störning. Hur kan man bete sig så svinigt mot andra? Allt handlar om att ge och ta i alla relationer, var sig de handlar om vänner, familj eller kollegor.
Hur hanterar man en energitjuv, hur blir man av med dessa jävliga parasiter? Dessa människor är oftast ofrivilligt i ens närhet, personer som helt enkelt inte går att bli av med. Det hjälper knappast att tala om för denna person hur taskig attityd denne har, han/hon lär bara bli mer förbannad och krävande. Som om mitt sjunkande självförtroende, värkande huvud och tunga kropp inte vore nog. Proffsen säger ofta att man ska skriva ett brev till personen man stör sig på, och sedan inte skicka det. Men vet ni vad, jag funderar på att klistra på femtusensexhundra frimärken bara för att vara jävligt säker på att det kommer fram.
Jossan SP07M
