Okej, jag vill börja med att säga att jag hatar vintern, jepp ni hörde rätt – hatar! Och varför hatar jag denna vita tid, jo det ska jag berätta…

Jag är så sjuuuuukt, satans, jävla (sorry för ordvalet, get use to it) less på vintern nu, den ger mig inte ett skit, fula kläder, stora kläder, obekväma kläder, kalla fötter, kalla händer, ja det är tamejfan kallt överallt ska ni veta. Jag kan allvarligt talat inte komma på en enda liten, pytte, minimal, positiv grej med denna gräsliga, ruggiga, iskalla, stela, rent ut sagt förjävliga årstid. Jag äger ingen skoter, jag åker inte skidor, jag är inte i fjällen, jag pimplar inte, jag gillar överhuvudtaget inte att gå utanför dörren på vintern. Gud vad jag lät torr och tråkig nu, men allvarligt talat, jag är ingen friluftsmänniska, det är fakta. Okej, julen är väl det enda bra med vintern, men den hade ju lika gärna kunnat infalla på sommaren, kanske en månad efter midsommar, perfekt. Eller vänta nu, då blir ju vintern ännu värre… Aja hursomhelst, vad har jag gjort för att förtjäna att leva på ett av världens kallaste ställen? Vad har jag gjort för ont?! Varför föddes inte jag i ett soligt Kalifornien eller ett stekhett Dubai? Why, why?!

Varför, varför ska det vara så sjukt kallt? Alltså om -10 är hemskt, vad är då inte -25? Det är inte mänskligt, hela min kropp förruttnar. Jag tror inte vi är gjorda för kyla, i så fall hade vi väl inte behövt klä på oss?

Och inte bara de att det är kallt, det är mörkt också, okej visst, jättemysigt, men inte dygnet runt! Är det mörkt och kallt samtidigt kan jag inte bli annat än aggressiv, visst jag är ofta aggressiv, men jag blir bitch x 2 på vintern, can’t help it. Dom som vet säger att det beror på d-vitamin brist, jävlar vilken brist jag har i så fall.

Inte nog med att det är kallt och mörkt, det är is överallt. Jag behöver väl ingen is! Is har man i Margaritas, inte på backen, det är ju livsfarligt. Och om man nu måste halka på den där isen, varför gör man inte det i sin ensamhet i någon gränd någonstans, nä du måste prompt agera psykfall-som-inte-kan-stå-på-fötterna mitt framför folk, du bara måste det.

Och så det allra värsta, snön! Finns det något värre? Nej trodde inte det. Du tar två steg fram, halkar ett steg bak. Du går positiv och glad i hågen ut med dina Converse, du märker att det inte var en bra idé. Du sminkar dig, går ut i det hääärliga vinterlandskapet, du kommer in som fucking Amy Winehouse herself.

Mycket gnäll här, men sån är jag.

Josefin