Är det inte underbart att se tillbaka på det pågående året och se på alla de många fina stunderna vårt samhälle redan har haft? Alla gemensamma minnen man sent glömmer och alla de gånger folk har tänt ljus tillsammans under årets gång.

Det hade väl varit trevligt om det varit under en myskväll eller i syfte att fira någon. Tyvärr är det inte så, alla dessa tillfällen jag tänker på är tragiska, tyvärr.
Vad är det som händer med kära friska Gällivare? Har G:et i ”Gällivare på G” fått betydelsen Ghetto nu eller vad?
Jag har funderat fram och tillbaka på om jag trivs här i Dundrets skugga. Man kan se både det fina och det fula med att bo här. Vi har alltid nära till underbar natur, vi har alltid snöiga jular, slalomåkning nästan hela halvåret och hyfsat bra kranvatten. Och för att inte nämna den aspekten att det är nära nästan överallt i samhället, men det är på grund av den inte alls så stora arean...
Visst är det idealet för en harmonisk plats att växa upp i och fostra sina barn i? Det är ju så man resonerar, men idealen är inte alltid det som är bäst för alla alltid. Idealen bara ekar.

Jag kan blicka tillbaka bara två år och märka hur fort Gällivare har vuxit sig ur sitt fridfulla skal.
Kanske är det så att jag inte var lika uppmärksam då som jag är nu, och att jag därför inte kan erinra mig om diverse drogoffer, våldtäkter och överfall som har upplysts i media under den perioden jämfört med nu.
Hur är det egentligen att bo i ett harmoniskt samhälle? Jag vet då inte. Det är länge sedan jag riktigt kunde slappna av i Gällivare. Och kommunen tror att samhället kommer överleva?
Tillåt mig skratta lite åt deras blindhet. Lyssna på detta och känn efter själv om du har ens en gnutta hopp för Gällivare och Malmberget...
Malmberget faller sönder och hus flyttas, Välkomma tappar linjer och blir Lapplands gymnasium, det är bostadsbrist, samt svårt att få jobb, vilken ålder man än är i och vad man än har för utbildning här i livet. Nioåriga småtjejer blir utsatta för övergrepp mitt på ljusa dagen bara ett stenkast från skolan och drogproblemet sprider sig. Samtidigt som ungdomar inte har något som helst att fördriva tiden med och det ploppar upp fler och fler "skräpmats ställen".

Jag tänker tända många ljus i höst och vinter, men jag tänker inte tända ett enda ljus för fler tragiska händelser, det får väl vara slut på sådant snart? Jag tror jag talar för alla när jag säger att man behöver en ljus och glädjefylld framtid. Om man finner den här eller på annan ort är upp till var och en.
Jag har gjort mitt val och vet att jag inte kommer förbli Gällivarebo i framtiden. Det är ganska synd, för visst vill man kunna säga ärligt att man älskar samhället man lever i?

/Stina Larsson